I år en progg-jul. Jag struntar i julklapparna, trots att det gränsar till landsförräderi.
Sverige har ju hamnat i en djup formsvacka.
En frisk julhandeln tänder kanske ett litet ljus i andra änden av tunneln. Kan vi konsumera oss ur krisen? Köpa en vändpunkt. Få hopp om avancemang.
Vi ligger alltså på 26:e plats i EU-ligan. Skatte- och räntesänkningar har genomförts. Tullverket har begravts under ett berg av billighetspaket från Kina. Ändå ligger tillväxten i botten.
Om inte landsförräderi är det i alla fall djupt olämpligt att angripa julen just före jul. Men varför vara så förbannat lämplig hela tiden? I är angriper vi julen. Går i julstrejk. Ingen gran, ingen stjärna, ingen adventsljusstake, inga julklappar. Inga tomtar.
Vem bryr sig?
Såklart en relevant fråga.
Men, kanske någon.
Hursomhelst, cirkeln sluts på ett sätt. Tänker att sjuttonåringen hade rätt. Proggrörelsen var rätt. Nationalteatern, Fläsket brinner och Gud i brallan. Attackerna mot det det förljugna konsumtionssamhället var rätt. Jakten på statussymboler visade bara mänsklig futtighet. Vi skulle köpa oss lycka medan skogen dog i ett regn av svavel.
Proggen tröttade ut sig själv och försvann. Jag fortsatte visserligen att lyssna på Ola Magnell men han var å andra sidan inte godkänd av vänsterrörelsen. Minns inte exakt varför. Kanske för att han blev fyra på Svensktoppen med låten Kliff 1976.
Problemet med just svavel ordnade sig men grundproblemet består. Arter och natur försvinner när den rika världen kör slut på planeten med överkonsumtion – medan svält och annat elände breder ut sig i den fattiga.
***
Här några anpassade julklappstips:
Apropå den ekonomiska tillväxten:
persun.se
Besökare/Visningar
