Göteborg: Våren ligger i luften och jag går ner till kvarterspuben Skål vid Vasaplatsen. Där träffar jag Stig. Vi brukar diskutera Västlänken. Vid tillfället är jag i slutet av en universitetskurs i ekonomisk historia och Stig frågar vad jag ska göra härnäst. Kanske skriva något, säger jag. Stig pekar på en äldre man, betydligt äldre än jag. Han står vid bardisken en bit bort, i en tunn täckjacka. Inte så mycket hår kvar på huvudet. Det där är Vigo, säger Stig. Han behöver någon som skriver.
Vigo och jag hamnar i ett samtal som pågår i flera hundra timmar under två år, till största delen på kaféet Espressohouse på Vasagatan. Vi pratar om drivkrafter som segregerar och fragmenterar. Om konflikter i familjen, skolan, sociala medier, politiken – och arbetslivet.
Vi oroas över samma saker men till skillnad från mig har Vigo en distinkt idé om varför samhället blir allt mer polariserat – och hur människor kan kan vända den utvecklingen.
Idén är inte precis hastigt påkommen. Vigo har finslipat den under tjugo år tillsammans med sin fru Christina. De har utvecklat den till en metodik, och testat den grundligt i workshops under veckolånga internat med sammanlagt 1 200 deltagare.
Samtalen på Espressohouse leder fram till den här boken som jag skrivit åt Vigo och Christina. Det var inte meningen från början. Innan jag fastnade i projektet var tanken att bara hjälpa till med ett synopsis.
Boken är inte särskilt lång, 187 sidor med en del bilder. Men den är bred och berör i stort sett alla stadier i livet, från barn till gammal och därav svår att beskriva kortfattat. Här begränsar jag det främst till relationer i arbetslivet.
Det är ju väl känt att det psykologiska behovet av nära relationer sitter i generna. Precis som för vargen var det för människan en gång förenat med livsfara att bli utesluten från den skyddande gruppens gemenskap. Vi kommer inte ifrån det och i modern tid blir livet i många avseenden en serie gruppresor.
Låt oss exemplifiera en gruppresa med en liten avdelning som bildas på jobbet. Kanske åtta personer. I den första fasen är alla vänliga och artiga. I många fall, kanske de flesta, stannar människorna där. Tar inga risker, blottar sig inte, aktar sig för konflikter. Ingen är riktigt nöjd, ingen är heller riktigt missnöjd. En sådan grupp når aldrig en stark sammanhållning.
För att skapa en mer sammanhållen och effektiv grupp krävs en konfrontation. Individerna behöver visa vad de står för. Det kan ske genom en konflikt. Kanske studsar deltagarna då förskräckta tillbaka, in i den ytliga och försiktiga fasen igen, där det som skaver sopas under mattan. Kanske leder konflikten till att gruppen går sönder och delas i två konkurrerande läger – och en person som blir ställd helt utanför.
Samma psykologiska krafter är i arbete, oavsett ålder och sammanhang. En ofrivillig uteslutning kan leda till en personlig kris, om det så gäller ett barn i första klass eller en chef i en företagsledning.
För att gruppen som helhet ska kunna nå den starka sammanhållningen krävs att deltagarna lyckas förhålla sig till varandra på ett sätt som alla är bekväma med. Denna ordning, kraften som håller ihop den starka gruppen, är bokens kärna. I alla fall som jag ser det. Här anser Vigo och Christina att deras metodik skiljer sig från andra teorier om grupputveckling.
Deras centrala fråga lyder ungefär så här: Består gruppens sammanhållande kraft av en rangordning som alla accepterar, med en formell eller informell ledare högst upp och de övriga i en fallande skala. Eller består kraften av likvärdighet och tillit, en ömsesidig känsla av att vilja varandra väl, utan rangordningsprocesser? Likvärdighet ställs mot att vilja dominera (eller bli dominerad). Båda är möjliga.
Vilken sammanhållande kraft fungerar då bäst och är mest hållbar i längden? Svaret är inte givet. Det beror på hur gruppens medlemmar fungerar som människor. Det gäller såväl i den stora gruppen på jobbet som den lilla i hemmet, eller med en livspartner. Ska vi vara likvärdiga, eller acceptera att den ena är förmer än den andra på det mellanmänskliga planet? (Olika ansvarsområden är en annan sak.)
Om du helst vill ha en tydlig rangordning och veta om du står över eller under den andra har du kanske ingen passande nyckel för att komma in i en grupp som hålls ihop av tillit. Och vice versa, om du är relationsorienterad och söker tillitsfull gemenskap, men hamnar i en rangordningsgrupp.
Christinas och Vigos metodik bygger på människans grundläggande psykologiska behov, med Maslows behovstrappa som ett centralt element i teoridelen. I boken förklarar vi hur dessa behov ofta styr våra beteenden utan att vi tänker på det, som vore vi marionetter. Det är alltså inte fråga om att utse vilka beteenden som är ”rätt” och ”fel”, utan att förstå vilka behov som styr dem, och hur krafter i dagens samhälle förändrar dessa behov och därmed hur vi uppför oss. Utgångspunkten är att de allra flesta gör så gott de kan – utifrån den plats livet har fört dem.
Vi beskriver i boken Christinas och Vigos evidensbaserade metod för att åstadkomma en stark sammanhållning som bygger på likvärdighet och tillit. En önskan att vilja varandra väl. Boken förklarar också varför och hur den tillitsfulla gruppen är effektivare och mer hållbar än den rangordnade. Den visar en väg från polarisering till en större gemenskap för samhället i stort.
Vigo som är ingenjör i grunden har tagit fram två varumärkesskyddade modeller som åskådliggör dels människors förutsättningar när i de går in i relationer, dels de olika faser som en grupp behöver gå igenom för att nå en stark sammanhållning, oavsett om den bygger på tillit eller rangordning. Modellerna är enkla och användbara för den som vill förstå sina relationer, om det så är i familjen, i skolan eller på jobbet.
Mitt bidrag är texten, research och samhällsbetraktelser som angränsar till teorin. Jag har också skrivit en familjeberättelse som löper genom boken och beskriver teorin genom scener ur familjelivet. Min vän sedan länge, den grafiska designern Anna Larsson, har gjort omslaget.
Vill tillägga att jag under mina 20 år i olika delar av Volvokoncernen ledde fyra olika avdelningar. Endast den sista nådde i sin helhet en stark sammanhållning byggd på tillit. Det var i Japan, med huvudsakligen japanska medarbetare. Om jag hade haft kunskaperna som den här boken förmedlar skulle jag ha agerat på ett annat sätt, redan i den första gruppen.
Köp boken för tusan! Den är användbar.
Kan beställas här: https://www.grouptopia.org/boken/
***
