Kategorier
Politik | Samhälle | Ekonomi

SD:s och regeringens snurriga kommunikation

Den gröna omställningen liknar pandemin. Något jobbigt och dyrt som går över. Det gäller bara att härda ut tills klimatviruset självdör.

Så kan Regeringsunderlagets största parti tolkas. Det välkomnas av de som inte tror att människan är delaktigt i planetens ökande temperatur. Inte riktigt i linje med regeringens hållning; som är att åtminstone med ord försöka klamra sig fast vid klimatmålen.

Sverigedemokraternas talesperson Jessica Stegrud tar upp det i en blogg. Hon var tidigare parhäst med den klimatkrisförnekande Elsa Widding tills denne gjorde sig omöjlig och blev politisk vilde i riksdagen. 

SD:s talesperson Jessica Stegrud den 15 november

Här går Stegrud ut med rubriken ”Grön omställning” – en riktigt dyr historia.

Rubriken är korrekt. Att ersätta fossilt bränsle är en dyr historia. Kol och olja har ju drivit industrialisering i 250 år. Utfasningen kräver en enorm strukturomvandling. 

Stegrud räknar upp kostnader, bland annat Northvolts misslyckade start, beskriver omställningen med ord som ”blocköverskridande statsideologi”, ”orimliga mål om fossilfri fordonsflotta”, ”symbolåtgärder” och ”misshandel med grön energipolitik”. Avslutar med ”Dags att lägga handen på nödbromsen”. Med andra ord: stoppa den gröna omställningen.

Fundamentet för resonemanget är att Sveriges utsläpp är mycket litet jämfört med bland andra Kinas och USAs. Därför vi kan med gott samvete fortsätta att bränna diesel och bensin.

Det är ett argument som gillas av många. Lätt att förstå. Tacksamt för att lägga ut på X-twitter och få hundratals likes. Det är så enkelt och tydligt. Lite som att ge ”miljömupparna” en örfil.

Stegrud nämner inte att industrin oavsett storleken på Sveriges utsläpp behöver ställa om processerna för att kunna konkurrera internationellt. Teknikföretagen ser en snabb klimatomställningen som avgörande för svensk industris framtid; vill att Sverige här tar ett internationellt ledarskap.

Man bör kanske understryka att Teknikföretagen inte precis är en samling ”miljömuppar” med ”religiös” övertygelse; omdömen som används flitigt i sociala medier. Sammanslutningen har 4 500 medlemsföretag med storföretag som Volvo, Ericsson, Scania i spetsen. Den svarar för en tredjedel av Sveriges export och över en miljon arbetstillfällen.

Inte heller nämner Stegrud att de små ländernas utsläpp tillsammans är större än Kinas, eller att Sverige till skillnad från utvecklingsländer varit hårt industrialiserat och lagrat stora utsläpp i atmosfären i mer än hundra år, eller att vi massimporterar konsumtionsvaror från stora utsläppsländer.

Med detta kan SD:s avföras från listan på seriösa partier. Borde egentligen inte tas med i diskussionen, om det inte vore för Tidöregeringens politik.

Fakta är att

– Sverige ökar utsläppen istället för att minska enligt beslut i EU och riksdagen.
– Elektrifieringen av fordonsflottan har kommit av sig.
– Energibesparingsprojektet har stoppats utan att ersättas.
– Tidöregeringen försöker inte nå en bred parlamentarisk uppgörelse om energin, vilket industrin efterfrågar för stabilitetens skull.

Till detta bör läggas att energipolitiken vacklar med en minst sagt snurrig kommunikation från Ebba Busch.

Så här: Först inga ”stålskogar”. Sedan ”alla kraftslag behövs”. Därefter stopp för havsbaserad vindkraft. Och nu påstår Busch under besök i Göteborg att industrin inte kan ta emot mer vindkraftsel. Tvärt emot vad industrin säger. Men samtidigt lägger Tidöregeringen ett förslag på att kommuner som säger ja till vindkraft ska ersättas ekonomiskt, motsvarande den statliga fastighetsskatten. Alltså ett incitament för just ”stålskogar”.

Den hårda sanningen är att bara vindkraft kan möta omställningens behov de närmaste 10-20 åren i Sverige. Det är jobbigt för Tidöregeringen. Den vet inte hur den ska formulera sig. Snabb kärnkraft, stopp för ”stålskogar” och lägre priser ”vid pump” var ju vinnande löften i valet, och kanske användbart vid nästa.

Inte minst viktigt är att kärnkraftslöftet vid sidan av hårdare straff och minskad invandring utgör det starkaste sammanhållande kittet i regeringsunderlaget.

Så, hur mycket hämmar SD:s närvaro i regeringskansliet egentligen Sveriges utveckling? 

Har vi råd?

persun.se
Antal besökare/besök

visit/share/like
Dela
Dela
close

Share

Get new posts by email: