Tokyo 2012, 30 april. Med angränsande stackar bor här drygt 35 miljoner arbetsmyror. De lämnar sina små bostäder tidigt på morgonen och samlas på tågstationen inför dagens hemsläpning av förnödenheter.
Tågen kommer ovan jord på konstruktioner av stål och betong. De kommer också i full fart genom tunnlar i lager på lager, gnällande och skrikande i kurvorna. De kommer alltid i tid.
Myrorna forsar fram i en strid ström mellan gångar och trappor. Ingen myra vill missa en anslutning. Att gå emot strömmen är omöjligt. Hitta rätt ström och följa med är taktiken. Man kan visserligen korsa en ström genom att fälla ut armen som ett samurajsvärd. Då viker myrorna ögonblickligen undan. Men det är missbruk.
Jag har lärt mig att inte se myrorna. Blicken biter sig fast på utrymmet mellan dem, på målet – en trång passage genom en grind av plåt, en automatisk biljettkontroll. Jag är en lång myra med bra sikt och klarar det fint.
Den kritiska tiden infinner sig 07:30. Då träder intryckarmyrorna in. De bär uniform, har vita handskar och pressar på. Ibland sticker kjoldelar och kappor ut när dörrarna slår igen.
I city väller arbetsmyrorna fram i mörka kostymer och vita skjortor. Salariman. De kommer i ordning. Alltid i ordning. Räta led. Kvinnomyror i hög klack, och businessdress som visar ben av olika slag. Office ladies. De trycker sig med ansiktet mot dörrarna för att slippa undan. Lite senare gör myrflickorna entré, med veckade kjolar och knästrumpor.
De som får sittplats somnar. Tågen är en förlängning av sängen. Fårade och trötta tjänstemannaögon sluts. Hela rader sover. Somliga stående, dinglande från handtag i taket. De vaknar med ett ryck tre sekunder före avstigning.
Sammanpressade myror som inte sover plockar fram små böcker ur fickorna, skrollar i mobiltelefoner, läser tidningar som viks smala på höjden. De läser baklänges i lodräta rader. Bokstäver till antal och sort: 52 hiragana, 52 kata-kana, 28 romani och ett par tusen kanji – tecken från Kina, och arabiska siffror. Inte störa, inte knuffa, inte prata, inte smitta. Förkylda myror bär ansiktsmask. Paraplyet mellan knäna.
På lördagen skiner Solen in. Gamlingar dyker upp. Skrattande tanter med små väskor av tyg. Myrdrottningar i ömtåliga hår-kreationer och eleganta klänningar skrider in och skrider ut. Självsäkra pojkmyror i fräcka jeans och färgat hår och iphones. Flickor i kortkort och långa vibrerande ögonfransar. Prat och fniss. Men inget spring. De sovande låter sina kroppar lättjefullt breda ut sig. På lördag förmiddag börjar det goda livet.
*
perzun.se